Vision och färdplan från NHDT

Jenny Carlstedt, Adam Sjödin

06 feb 2026 • 18 min read

Inom projektet att etablera en Nationell hubb för digitala tvillingar (NHDT) var en av leveranserna en "Vision och färdplan för att arbeta med digital tvilling i samhällsbyggnadssektorn". Målbilden för visionen och färdplanen dit var enligt projektbeskrivningen 2045. Då detta är ett långt tidsperspektiv kopplat till det som sker inom teknikutvecklingen idag så har projektet valt att dela upp färdplanen i femårsintervaller.

Vision 2045

År 2045 har Sverige etablerat en nationell ekosystem-ansats för digitala tvillingar som stödjer hållbar samhällsutveckling på bred front. Framför allt har kommunerna fått de verktyg som behövs för att göra stora datamängder tillgängliga och omvandla informationen till praktisk kunskap i samhällsbyggnadsprocessen, en utmaning som tidigare var svår att hantera. Digitala tvillingar används nu som ett naturligt beslutsstöd i planering och förvaltning: genom att sammanlänka data från många källor skapas en gemensam, datadriven lägesbild av staden, där man kan simulera scenarier och åtgärder för att fatta bättre och mer underbyggda beslut.

Tack vare över två decenniers samverkan mellan kommuner, akademi och näringsliv har vi nu ett robust, öppet och standardiserat arbetssätt som kan knyta ihop allt från byggnadsinformationsmodeller (BIM) och geodata (GIS) till realtidsdata från IoT-sensorer. Detta möjliggör den sömlösa övergången mellan olika datasystem och har helt öppnat upp datadelning och interoperabilitet mellan plattformar, sektorer och kommuner.

Vision 2045 - Behovsdrivet och nytta

Kommunerna spelar en central roll i detta ekosystem. Redan från början var utvecklingen behovsdriven utifrån kommunernas samhällsutmaningar, och 2045 åtnjuter både stora och små kommuner fördelarna av digitala tvillingar i vardagen. Visionen för Sverige 2045 innebär att varje kommun, stor som liten, drar nytta av digitala tvillingar för att uppnå sina mål inom klimat och hållbarhet, för att effektivisera drift och underhåll, och för att förbättra service till medborgarna. Nyttan är tydlig för såväl kommuner som fastighetsägare och systemleverantörer; genom tvillingarna kan exempelvis energiförbrukning i byggnader optimeras och visualiseras, trafikflöden och infrastruktur planeras proaktivt, och städerna blir bättre rustade mot kriser genom simulering av komplexa händelseförlopp. Samtidigt stärks medborgardialogen: invånarna kan på ett helt nytt sätt få insyn i och påverka stadsutvecklingen genom interaktiva 3D-modeller av sin närmiljö. EU-initiativ som Citiverse pekar på hur immersiv teknik (AR/VR) kan användas för att engagera medborgare i planeringen och samskapa lösningar, år 2045 är detta en realitet i svenska kommuner, där virtuella tvillingmiljöer fungerar som forum för dialog mellan medborgare och planerare.

Vision 2045-Standarder, öppna data och samverkan

Det svenska digitala tvilling-ekosystemet 2045 karaktäriseras av öppenhet, samverkan och gemensamma standarder. Offentlig och privat sektor delar relevant data på ett säkert sätt i ett informationssystem som är “så öppet som möjligt och så stängt som nödvändigt”. Kommunernas digitala tvillingar är inte isolerade öar, utan integrerade med varandra och med nationella plattformar. Till exempel finns en samhällsgemensam digital tvilling, en digital modell av Sveriges verklighet – med robust finansiering och förvaltning. Myndigheter, kommuner och företag bidrar med aktuella geodata, 3D-modeller och realtidsdata till denna gemensamma plattform, som utgör en kunskapsinfrastruktur för hela landet. Det nationella ramverket för grunddata och interoperabilitet är fullt ut implementerat, vilket säkerställer att information kan kombineras och utbytas sömlöst mellan olika system och aktörer. Digitala tvillingar har därmed blivit länken som knyter ihop sektorer och verksamheter i ett obrutet digitalt informationsflöde. Sverige 2045 ligger också i framkant internationellt och bygger vidare på europeiska satsningar.

Den svenska visionen är tydligt kopplad till EU:s initiativ för nätverkande digitala tvillingar, exempelvis skapas standardiserade, interoperabla verktyg genom det europeiska Local Digital Twins-programmet, vilket underlättar för svenska kommuner att implementera sina digitala tvillingar i linje med europeisk praxis. Genom EU-samarbeten som Living-in.EU/CitiVerse kopplas lokala digitala tvillingar samman över nationsgränserna, och svenska städer drar nytta av ett paneuropeiskt kunskapsutbyte kring data och modeller. Visionen 2045 innebär således att Sveriges kommuner och övriga aktörer verkar i ett gemensamt digitalt ekosystem, nationellt och europeiskt, där digitala tvillingar är ett standardverktyg för hållbar utveckling, smartare beslut och inkluderande stadsplanering.

Vision 2045-Visionärt

På väg mot 2045 ser vi digitala tvillingar som ännu mer intelligenta och autonoma beslutsstöd. Tack vare integrationen med AI, automation och IoT levererar tvillingarna realtidsunderlag för beslut och kan till och med initiera åtgärder automatiskt. Ständigt uppdaterade sensordata strömmar in i modellerna, och avancerade algoritmer analyserar och förutspår händelser, från trafikstockningar till energispikar, med hög precision. Där dagens styrning ofta är reaktiv, möjliggör framtidens AI-förstärkta tvillingar ett proaktivt beslutsfattande. Till exempel optimerar självjusterande system trafiksignaler och energiförbrukning i realtid baserat på tvillingens prognoser. Beslutsfattare får varningar och rekommendationer genom digitala tvillingar som kontinuerligt ”lär sig” av utfall och justerar scenarier. Även myndighetsprocesser kan delvis automatiseras, med sekundsnabba beslut för rutintillstånd, genom att regelverk integreras i tvillingplattformarna. Denna visionära framtidsbild, där digitala tvillingar samverkar med AI och immersiva tekniker, harmonierar med europeiska ambitioner att skapa mänskligt centrerade, uppkopplade städer. Digitala tvillingar år 2045 och framåt fungerar således som intelligenta nervsystem i våra städer – alltid uppkopplade, ständigt lärande, och inriktade på att stötta en hållbar, säker och innovativ samhällsutveckling.

Färdplan

För att förverkliga visionen behövs en tydlig färdplan med etapper vid 2030, 2035 och 2040. Färdplanen omfattar tre parallella utvecklingsspår, teknik, processer samt människor & kompetens, och tar höjd för att Sveriges kommuner befinner sig på olika mognadsnivåer. Vissa kommuner är redan pionjärer inom digitala tvillingar, medan andra befinner sig i startgroparna. Färdplanen syftar till att alla ska kunna röra sig framåt, oavsett utgångsläge, genom nationell samordning och kunskapsdelning. Detta speglar även europeiska insatser som fokuserar på att höja digital mognad hos mindre förberedda städer så att tekniken blir tillgänglig för alla. Nedan beskrivs vad som behöver vara på plats inom teknik, processer och kompetens vid respektive milstolpe för att visionen 2045 ska nås.

Milstolpe 2030

Teknik: Senast 2030 har grunden för Sveriges digitala tvillinginfrastruktur lagts. En nationell plattform för grundläggande geodata och 3D-stadsmodeller är etablerad i samverkan mellan myndigheter (t.ex. NGP, Nationella geodataplattformen). Gemensamma standarder och interoperabilitet är säkrade. Kommuner och systemleverantörer tillämpar öppna gränssnitt och standarder som möjliggör enklare datautbyte över systemgränser. EU:s Minimum Interoperability Mechanisms (MIMs) har implementerats och dokumenterats, vilket ger alla kommuner en bas för att dela data och bygga vidare på lokala tvillingar. Flera kommuner har genomfört pilotprojekt med digitala tvillingar inom olika områden (t.ex. stadsplanering, vatten- och avloppsnät, trafik). Dessa piloter integrerar initialt realtidsdata (t.ex. sensorer för trafik eller miljö) i begränsad skala, och visar på praktisk nytta. Även mindre kommuner som saknar egna resurser deltar genom regionala samarbeten eller med stöd av FoI projekt såsom den nationella hubben, så att inga aktörer halkar efter. Säkerhets- och integritetsaspekter beaktas från början i teknikutvecklingen, för att skapa förtroende för datahanteringen.
Processer: 2030 präglas av att styrning och arbetssätt börjar anpassas till det digitala tvilling-paradigmet. En nationell samordningsstruktur har trätt fram: den Formas-finansierade hubben för digitala tvillingar har övergått i ett långsiktigt samverkansprogram där kommuner, myndigheter (som Boverket, Lantmäteriet, Trafikverket) och branschaktörer ingår. Tillsammans har man tagit fram riktlinjer och handböcker för hur digitala tvillingar ska användas i kommunal planering, förvaltning och krisberedskap. Tidiga policyjusteringar och juridiska klargöranden är på plats, exempelvis för dataägande, delning och integritetsskydd, vilket sänker tröskeln för informationsutbyte mellan förvaltningar. Redan innan 2030 har många kommuner börjat inkludera digitala tvilling-analyser i sina översiktsplaner och detaljplaneprocesser, åtminstone som komplement till traditionella underlag. Genom hubben och SKR:s försorg sprids best practice: pionjärkommunernas lärdomar dokumenteras och kommer mindre erfarna kommuner till del. En viktig milstolpe är att ett informationsramverk för digitala tvillingar i samhällsbyggnadssektorn har antagits gemensamt, vilket innebär att alla aktörer, från fastighetsägare till systemleverantörer, följer samma spelregler för dataformat, kvalitetskrav och integration. Därmed börjar landskapet för digitala tvillingar successivt homogeniseras nationellt.
Människor & kompetens: Under 2020-talets slut har kompetensuppbyggnaden tagit fart på allvar. Kommunerna har identifierat de roller och färdigheter som behövs för att arbeta med digitala tvillingar, exempelvis GIS-ingenjörer, dataanalytiker, och experter inom AI/modellering kopplat till samhällsplanering, och börjat rekrytera eller vidareutbilda personal för dessa behov. Genom nationella initiativ och EU-projekt erbjuds utbildningar och kunskapsstöd: den europeiska Local Digital Twin Toolbox innehåller bl.a. digitaliseringskartor och rådgivning som svenska kommuner drar nytta av. Fler universitets- och YH-utbildningar har startats inom smart stadsutveckling, geodata och digital tvilling-teknik, vilket på sikt skapar en större rekryteringsbas. Inom kommunernas organisering uppmuntras tvärfunktionella team, stadsplanerare, IT-specialister och miljöstrateger arbetar tillsammans i pilotprojekten och lär av varandra. Ett nätverk av kommuner och regioner har uppstått (bl.a. via hubbens aktiviteter) där man regelbundet möts för att utbyta erfarenheter och höja sin kompetens gemensamt. Sammantaget råder 2030 en bred medvetenhet om digitala tvillingars potential i hela offentliga Sverige, och en första generation praktiker och beslutsfattare med erfarenhet av tekniken har etablerats.

Milstolpe 2035

Teknik: Runt 2035 har digital-tvillingtekniken gått från pilotstadium till fullskalig implementation i många kommuner. Flertalet medelstora och större kommuner har nu operativa digitala stadsmodeller som kontinuerligt uppdateras med data om bebyggelse, trafik, klimat och andra nyckelparametrar. Teknikstacken är mer avancerad – integrering har skett mellan olika sektorspecifika tvillingar (t.ex. byggnadsinformationsmodeller/BIM kopplas samman med stadsmodeller i GIS, och olika kommunala system som VA, energi och transport utbyter data via tvillingen). Realtidsdataflöden är etablerade i flera domäner: sensornätverk (bl.a. baserade på 5G) levererar kontinuerlig information om stadens tillstånd, vilket gör tvillingarna till live-modeller snarare än statiska ögonblicksbilder. AI-baserade verktyg börjar införlivas, t.ex. används maskininlärningsmodeller för att prognostisera trafikmönster eller energiåtgång, som sedan visualiseras i tvillingarna för planering. I framkantskommunerna testas även automatiserade beslutsslingor, där digitala tvillingen larmar och föreslår åtgärder utan att människan behöver gripa in i rutinärenden. Viktigt är att den tekniska infrastrukturen vid det här laget är robust och skalbar. Lösningar som utvecklats i ledande städer kan relativt enkelt överföras till andra tack vare de gemensamma standarderna. På nationell nivå har man kanske infört en certifiering eller kvalitetsstämpel för digitala tvilling-plattformar som uppfyller ställda krav, vilket ytterligare driver på att alla leverantörer följer gemensamma specifikationer. Sverige är nu också fullt uppkopplat mot de europeiska nätverken av digitala tvillingar: kommunernas system kan utbyta data med EU:s plattformar, och svenska städer deltar i 100-städers-nätverket (CitiVerse EDIC) för digitala tvillingar som EU etablerat för kunskaps- och datadelning. Detta innebär att tekniken i Sverige inte bara utvecklas isolerat, utan drar nytta av Europas samlade innovationskraft, exempelvis genom tillgång till EU-gemensamma verktyg och molntjänster för digitala tvillingar.
Processer: Vid 2035 är användningen av digitala tvillingar en integrerad del av många kommunala processer. Mognadsgraden har höjts markant sedan 2030: de kommuner som var tidigt ute har nu flera års erfarenhet och har utvidgat tillämpningarna till nya områden (t.ex. detaljplaneanalys, klimatanpassning, medborgardialog via virtuella samråd), medan de som låg efter har åtminstone implementerat grundläggande funktioner och arbetar aktivt för att komma ikapp. På nationell nivå kan man se att samverkansmodellen konsoliderats. Kanske har det formats ett permanent forum eller en myndighetsövergripande styrgrupp som ansvarar för den nationella digitala tvillingstrategin. Det finns en tydlig besluts- och samverkansstruktur mellan kommunal och statlig nivå: frågor om standarder, finansiering och lagstiftning hanteras koordinerat, med definierade mandat på olika nivåer, och lösningar delas öppet så att uppfinningar inte behöver göras flera gånger. Regelverken har uppdaterats för att underlätta digital innovation. Exempelvis kan lagstiftning ha anpassats så att digitala tvilling-simuleringar erkänns som beslutsunderlag vid prövningar, och krav kan ha införts på öppna data från offentligt finansierade projekt, vilket ytterligare spär på datatillgången för tvillingarna. Dataförvaltning och kvalitetssäkring är nu en central del av kommunernas rutin: tydliga processer finns för hur data samlas in, uppdateras och valideras i tvillingen, och ansvarsfördelning mellan olika förvaltningar är klargjord. Samarbeten mellan kommuner har också vuxit sig starkare. Till exempel kanske länsvisa eller regionvisa digitala tvillingar har skapats där småkommuner går ihop för att spegla hela funktionella regioner (som en mellannivå mellan lokal och nationell tvilling). Privat sektor och akademi är vid 2035 ännu mer involverade: fastighetsägare, energibolag och andra externa aktörer delar i högre grad sin data (som sensordata från byggnader, eller realtidsinformation om kollektivtrafik) in i kommunernas tvillingar, antingen frivilligt för att de ser egen nytta eller drivet av mildare styrmedel/incitament. Samtidigt utnyttjar dessa aktörer också kommunernas tvillingplattformar för sina analyser, ekosystemet gynnar alla parter. Samverkan internationellt är rutin: svenska städer har vid flera tillfällen deltagit i EU-projekt som testar nya tvillingbaserade verktyg, och bästa praxis från andra länder anammas snabbt i lokala processer.
Människor & kompetens: I mitten av 2030-talet har kunskapsnivån om digitala tvillingar nått en kritisk massa inom kommunsektorn. Det finns nu ett växande antal tjänstepersoner med djup kompetens i att hantera och utnyttja digitala tvillingar. Flera kommuner har inrättat dedikerade team eller funktioner (t.ex. en digital tvilling-samordnare under stadsbyggnadskontoret) som driver utvecklingen internt. Utbildningssektorn har svarat upp mot behoven: masterprogram och kurser inom smarta städer, urbana digitala tvillingar och data science för offentlig sektor examinerar årligen nya specialister. Även fortbildning för yrkesverksamma är väl utvecklad. Genom hubben, SKR och kanske kommunspecifika program erbjuds kontinuerlig kompetenshöjning för planerare, ingenjörer och chefer i hur man tolkar och använder digitala tvillingars output. Detta gör att förändringsledarskap och digital mognad i organisationerna stärks; ledningen i många kommuner förstår nu värdet och driver aktivt förändringen framåt snarare än att projektet vilar på eldsjälar. En kultur av kunskapsdelning är etablerad: konferenser, nätverksträffar och digitala forum låter kommuner och andra aktörer diskutera utmaningar och lösningar öppet, vilket snabbar på spridningen av innovation. Vid 2035 ser man också att yngre generationens medarbetare som vuxit upp med 3D-teknik och spel naturligt tar till sig de immersiva inslagen i jobbet (som VR-simuleringar för planering) och bidrar med nya idéer. På det hela taget har digitalt kunnande blivit en självklar del av kompetensprofilen inom samhällsbyggnad. Samtidigt identifieras kvarstående kunskapsluckor och nya kompetenser som behöver utvecklas (t.ex. etik kring AI-beslut i offentliga tvillingar), vilket lägger grund för fortsatt lärande mot 2040.

Milstolpe 2040

Teknik: År 2040 är den tekniska visionen fullt ut realiserad. Varje kommun i Sverige har tillgång till en heltäckande digital tvilling av sin fysiska miljö, som integrerar data från byggnader, infrastruktur, naturmiljö och befolkningsinformation i flera skalnivåer. Dessa lokala tvillingar är dessutom sammankopplade i en nationell federering, en virtuell avbild av Sverige där man kan växla från nationellt perspektiv ned till en enskild kvartersskala sömlöst. Den samhällsgemensamma digitala tvillingen drivs av en stabil finansierings- och förvaltningsmodell och fungerar som ryggraden i detta nätverk. Tekniskt innebär 2040 att realtidsuppdatering är norm: miljontals IoT-sensorer och uppkopplade system rapporterar kontinuerligt data om allt från trafikflöden och energiförbrukning till luftkvalitet. Digitala tvillingar har utvecklats till prediktiva beslutsstödsystem. De inte bara speglar nuläget, utan förutser framtida tillstånd med hjälp av AI. Systemen är byggda med hög säkerhet och robusthet i åtanke, så att de tål cyberhot och avbrott samtidigt som de erbjuder användarna (kommunerna, medborgarna, företag) pålitlig access till rätt information. 2040 års teknik möjliggör dessutom immersiva gränssnitt: beslutsfattare kan kliva in i virtuella representationer av staden i VR/AR för att uppleva konsekvenserna av olika scenarier, och medborgare kan ta del av sin stad digitalt via allt från mobilappar till 3D-glasögon. Genom avancerad automation kopplas digitala tvillingar direkt till fysiska system, exempelvis kan ett styrsystem för gatubelysning eller vattennät automatiskt optimeras utifrån insikter genererade i tvillingen. Sverige 2040 uppfyller med råge EU:s tekniska riktmärken och står som ett gott exempel på hur en europeisk, interoperabel infrastruktur för digitala tvillingar kan fungera i praktiken. Teknikspåret har därmed levererat en plattform som är både kraftfull och allmängiltig, kapabel att hantera framtidens komplexa utmaningar på ett resurseffektivt sätt.
Processer: När 2040 infaller är digitala tvillingar helt införlivade i det dagliga arbetet och beslutsfattandet inom samhällsbyggnad och förvaltning. Det ekosystem av aktörer som beskrevs i visionen är nu verklighet: kommuner, myndigheter, akademi och näringsliv samverkar konstant genom den gemensamma tvillinginfrastrukturen. Beslut på alla nivåer, från lokal detaljplanering till nationell infrastrukturplanering, fattas med stöd av analyser och simuleringar i digitala tvillingar. Man uppnår därigenom sekundsnabba myndighetsbeslut i enkla ärenden och kan hantera komplexa frågor som klimatåtgärder på ett datadrivet vis. Den nationella samverkansmodellen är fullt utvecklad och institutionaliserad: tydliga ansvarskedjor finns för förvaltning av tvillingekosystemet, med regelbundna uppföljningar av standarder och kvalitetsmål. Alla kommuner har anammat principen om datadelning som norm. Relevant information flödar fritt (inom ramen för lagar och etik) mellan sektorer och system, vilket eliminerar många av de silos som tidigare hindrade helhetssyn. Därmed har också suboptimeringar minskat; trafikplanering, energiförsörjning, bygglov och klimatåtgärder kan koordineras bättre när alla ser samma lägesbild och framtidsprojektion i tvillingen. Medborgardialogen är integrerad som en del av processen: det är standard att viktiga utvecklingsprojekt presenteras via den digitala tvillingen för allmänheten, och input från invånare kan samlas in genom interaktiva verktyg och beaktas tidigt. Politiskt och organisatoriskt stöds detta av att beslutsfattare under de gångna decennierna blivit mer data- och teknikmogna; 2040 års ledare inom offentlig sektor förstår och litar på digitala beslutsunderlag, vilket gör att användningen av tvillingar är okontroversiell och självklar. Även rättsligt har kvarvarande hinder lösts. Eventuella förändringar i plan- och bygglagstiftning, kommunallag eller sekretesslagar som behövdes för att fullt ut möjliggöra digitala tvillingar har trätt i kraft. Processmässigt har Sverige etablerat sig som en föregångare i EU: vårt sätt att integrera digitala tvillingar i flernivå-styrning (lokal/regional/nationell) och att kombinera top-down strategier med bottom-up innovation ses som en modell för andra länder. Genom denna resa har vi uppnått en förvaltning som är både mer effektiv och transparent, där tvillingarna bidrar till att demokratisera data och involvera fler i hållbar stadsutveckling.
Människor & kompetens: Slutligen kännetecknas 2040 av att den mänskliga faktorn fullt ut hänger med den tekniska utvecklingen. Offentlig sektor har en robust kompetensförsörjning inom digitala tvillingar: utbildningsväsendet har under 2030-talet levererat stora kullar av experter och användare, och Sverige har attraktiva lärosäten och forskningsmiljöer i världsklass på området. Detta, tillsammans med satsningar på det livslånga lärandet, gör att kommuner inte längre lider brist på digital kompetens. Varje kommun har personal med rätt kompetenser för att både förvalta och vidareutveckla sina digitala tvillingar. Traditionella yrkesroller har fått tillskott av nya specialiseringar, exempelvis finns urbanister med datavetenskapsbakgrund och ingenjörer med beteendevetarkunskap, vilket speglar tvillingarnas tvärsektoriella natur. 2040 råder också en datadriven kultur i offentlig verksamhet: beslutsfattare och medarbetare på alla nivåer är tränade i att läsa och förstå data från modeller, och de ser värdet i empirisk evidens vid policyutformning. Motstånd mot förändring har avtagit i takt med att framgångshistorierna blivit påtagliga: anställda upplever att digitala tvillingar hjälper dem i deras arbete, istället för att ses som ytterligare börda. Arbetsprocesserna har anpassats så att tid avsätts för analys och simulering, och organisationerna har blivit mer agila i att testa nya verktyg. På medborgarsidan är folk generellt mer digitalt delaktiga. Kunskapshöjning och transparens via tvillingplattformar har gjort att invånare har bättre förståelse för stadsutveckling och känner sig mer involverade. All denna kunskap och engagemang bildar ett positivt kretslopp: ju fler som bidrar och litar på systemet, desto bättre blir data och analyser, vilket i sin tur ger ännu bättre beslut. År 2040 har således inte bara tekniken mognat, utan även människor och organisationer. Sverige står med både kompetenta experter och upplysta medborgare, redo att använda digitala tvillingar som ett kraftfullt verktyg för att möta framtidens utmaningar och möjligheter i linje med visionen om ett smart, hållbart och inkluderande samhälle 2040.

Nyttor

Visionen skapar tydliga nyttor för hela samhällsbyggnadssektorn och bidrar till att göra komplex information tillgänglig, begriplig och användbar i både strategiska och operativa beslut. Utifrån projektets tre huvudmålgrupper, beslutsfattare, tjänstemän & experter samt medborgare, blir det tydligt hur visionen genererar värde genom bättre data, smartare processer och stärkt förmåga hos människor och organisationer.

Medborgare

För medborgare bidrar visionen till ökad insyn, delaktighet och förståelse för hur staden utvecklas. Genom interaktiva modeller, AR/VR och tydligare visualisering av konsekvenser kan invånare se planerade förändringar i sin närmiljö och ge synpunkter på ett mer informerat sätt. Digitala tvillingar möjliggör också förbättrad service och livskvalitet genom optimerade trafikflöden, energieffektiva byggnader och mer robust infrastruktur. Med bättre krisberedskap och proaktiv klimatanpassning skapas tryggare, grönare och mer hållbara livsmiljöer. Samtidigt kortas väntetider i enklare myndighetsärenden genom automatiserade processer, vilket ökar tillgänglighet och tillit till kommunen.

Beslutsfattare
För beslutsfattare innebär visionen att datadrivet beslutsstöd och helhetssyn blir möjligt genom integrering av data från flera sektorer och en gemensam lägesbild över kommunen eller regionen. Digitala tvillingar skapar förutsättningar för att simulera scenarier och växla från reaktiv till proaktiv styrning, exempelvis genom tidiga varningar vid kriser eller genom att testa åtgärder digitalt innan beslut fattas. Mer effektiva och transparenta beslutsprocesser följer när underlag kan tillgängliggöras snabbare och visualiseras på ett begripligt sätt, vilket i förlängningen stärker legitimitet, tillit och medborgarnas förståelse för den demokratiska processen.

Tjänstemän

För tjänstemän och experter skapar visionen ett gemensamt, standardiserat och interoperabelt informationslager som stärker kvalitet och effektivitet i planering, drift och förvaltning. Tillgången till integrerade data (GIS, BIM, IoT m.m.) ger bättre beslutsunderlag, medan prediktivt underhåll och visualisering av komplexa system stärker den operativa förmågan. Visionen möjliggör också breddat samarbete genom öppna dataformat och tydligare gränssnitt, vilket minskar stuprörsarbete och skapar ett sammanhållet digitalt ekosystem. Dessutom stödjer den kompetensutveckling och nya yrkesroller inom digital teknik, samtidigt som mer datadrivna arbetsmetoder bidrar till en kulturförändring som ökar både kvalitet och arbetsglädje.

Sammantaget bidrar visionen till att stärka hela samhällsbyggnadsprocessen, från strategiska vägval till vardaglig myndighetsutövning, och skapar en mer transparent, hållbar och resilient utveckling av våra städer och samhällen. Digitala tvillingar blir därmed inte bara ett tekniskt verktyg, utan ett sätt att organisera, förstå och styra komplexa system på ett mer samordnat och kunskapsbaserat sätt.

Utmaningar

Vägen mot den vision för digitala tvillingar som projektet har tagit fram kommer med en del utmaningar som behöver mötas för att möjliggöra utvecklingen. Dessa utmaningar kan sammanfattas i följande punkter:

Organisatoriska och samverkansrelaterade utmaningar:

Ansvarsfördelningen mellan olika förvaltningar och aktörer är ofta oklar, vilket leder till osäkerhet i beslutsprocesserna.
Samarbetet över sektorsgränserna fungerar inte alltid smidigt och kan försvåra helhetslösningar.
Mindre digitalt mogna aktörer riskerar att hamna på efterkälken och får allt svårare att hinna ikapp utvecklingen.

Datadelning och integritetsfrågor:

Idag finns utmaningar kring datadelning mellan olika aktörer då information ofta av tradition och historik ofta är uppdelad i silos, då den inte tagits fram för att delas utan för att lösa specifika avgränsade uppgifter.
Det är svårt att hitta balansen mellan öppenhet och säkerhet, inte minst i rådande omvärldsläge. Svårigheter uppkommer också vid aggregering av data, såsom sker i en digital tvilling, där en datamängd kan vara trygg att dela öppet men i kombination med annan data innebära en sårbarhet.
Brist på förtroende kan försvåra viljan att dela nödvändiga data, det kan vara brist på förtroende för andra aktörer som vill nyttja data, att data ska hanteras korrekt och för lämpliga syften, för tekniska lösningar eller för att system uppfyller säkerhetskrav.
Dessutom saknas ofta resurser och tydliga processer för att förvalta och hantera data på ett effektivt sätt, och det är ofta svårt att få förståelse och avsatta resurser för förvaltning och vidareutveckling.

Avsaknad av standarder och gemensam infrastruktur

Av olika historiska skäl har vi ett nuläge idag där såväl kommuner som leverantörer arbetar i olika plattformar och olika format på data. Även om flera ser nyttan av att arbete med delbara data och öppna system finns en tröskel i form av plattformar som är dyra att bygga om, affärsmodeller för leverantörer som tar tid att ändra och långvariga licensavtal mellan leverantörer och kommuner som gör att det är svårt att snabbt byta system.
Bristen på idag gemensamma standarder försvårar datautbyte och interoperabilitet. Det leder till en risk att aktörer bygger upp egna isolerade ”dataöar” utifrån plattform, geografi eller organisationsstruktur.

Kompetensbrist och kulturellt motstånd:

Det finns idag en generell brist på digital kompetens inom offentlig sektor, de nya arbetssätten kräver både vidareutbildning för befintliga roller och helt nya kompetenser som behöver komma in.
Det är svårt att vidareutbilda personal, och det finns en kompetensbrist i stort i samhället som gör att det är svårt att hitta och rekrytera rätt kompetens.
Nya och förändrade arbetssätt tar tid att införliva och möter ofta motstånd, särskilt om nyttan med dem inte kan ses i den enskilda verksamheten eller hos den enskilde medarbetaren. I uppbyggnaden av det ekosystem som digitala tvillingar är behöver alla bidra med sina delar för att de stora synergierna och nyttorna ska falla ut, även om omställningen innebär merarbete för en enskild roll eller verksamhet.
Digitaliseringen är verksamhetsutveckling och inget som kan drivas som ett enskilt initiativ. För att digitaliseringen ska lyckas krävs att utvecklingen drivs på alla nivåer, strategisk, taktisk och operativ, samtidigt.

Finansiering och resurser:

Omställningen innebär att kostsamma investeringar krävs för teknik, kompetens och datainsamling. Att verksamhetsutveckla genom digitalisering kostar, både initialt och i förvaltning. Särskilt för mindre kommuner och andra aktörer med begränsade resurser blir det en stor utmaning att hantera dessa kostnader.
Brist på långsiktig finansiering kan bromsa projekt och gör det svårt att driva digitaliseringsprojekt. Även i större satsningar såsom regeringsuppdrag sker denna projektvisa investering vilket driver utvecklingen fram stötvis och delvis i ofas. När den utvecklande aktören har medel så finns det inte resurser hos den mottagande, och vice versa.
Förvaltning och vidareutveckling blir ofta lidande då utveckling sker projektfinansierat. Dessa frågor prioriteras ofta ned trots att det dels innebär att investeringar i projekt inte genererar den tänkta nyttan.

Vad måste hända?

För att möjliggöra visionen och möta de utmaningar som identifierats i projektet behöver följande genomföras:

Etablera nationell digital tvilling-plattform

En nationell digital tvilling-plattform bör etableras, som bygger vidare på den av regeringsuppdragen etablerade Nationella Geodataplattformen (NGP) samt arbetet med dataspaces (dataområden). En gemensam nationell infrastruktur för geodata, 3D-modeller och IoT-data hjälper till att driva homogeniseringen och standardiseringen av data som föder tvillingarna.
Arbetet med EU:s dataspaces (dataområden) har inte riktigt tagit fart, men kommer att få en viktig roll i framtiden. Genom att synkronisera utvecklingen av våra data mot dataområden möjliggörs den framtida uppskalningen av vår nationella digitala tvilling med den europeiska digitala tvillingen.
Lokala digitala tvillingar bör federeras och integreras i en nationell modell för att möjliggöra skalbarheten mellan de lokala digitala tvillingarna och de nationella.
För att skapa långsiktig hållbarhet är det avgörande att säkra stabil finansiering och en robust förvaltning, så att både tekniska och organisatoriska resurser kan bibehållas över tid. På så sätt läggs grunden för effektiva och framtidssäkra digitaliseringsinsatser, särskilt för mindre kommuner med begränsade resurser.

Inför gemensamma standarder och interoperabilitet

För att möjliggöra en effektiv och framtidssäkrad digitalisering på nationell nivå krävs att öppna standarder och gemensamma API:er antas på nationell nivå.
Genom att implementera EU:s Minimal Interoperability Mechanisms (MIMs) säkerställs att system och data kan samverka både nationellt och internationellt.
Ett enhetligt nationellt informationsramverk för data och modeller lägger grunden för strukturerad och interoperabel informationshantering, vilket underlättar integrationen av lokala digitala tvillingar i en större nationell modell.

Dessa insatser stärker förutsättningarna för gemensam infrastruktur och långsiktig förvaltning samt bidrar till att möta de utmaningar som digitaliseringen av samhällsbyggnadssektorn medför.

Stärk governance och samverkan

För att stärka styrning och samverkan inom digitalisering av samhällsbyggnadssektorn är det viktigt att etablera permanenta samordningsstrukturer både nationellt och regionalt.
En tydlig fördelning av ansvar och roller mellan kommuner, myndigheter och privata aktörer krävs för att säkerställa effektivt samarbete.
Genom att utveckla arenor och forum för kontinuerligt erfarenhetsutbyte skapas förutsättningar för lärande och gemensam utveckling över hela landet. Nationella hubben för digitala tvillingar kan vara ett sådant forum.

Uppdatera policy, lagar och riktlinjer

För att främja en framtidssäkrad och trygg digital samhällsbyggnadssektor behöver lagar och regler kring dataägande, integritet och datadelning uppdateras och anpassas.
Digitala tvillingar behöver erkännas som ett officiellt beslutsunderlag inom samtliga berörda aktörer och tydliga riktlinjer för hantering och arkivering av dessa beslutsunderlag behöver vara på plats.
De lagar med krav på öppenhet och tillgänglighet för offentligt finansierade data som redan finns behöver tillämpas, och utvecklas om behov uppstår.
Våra nationella regelverk behöver linjeras med EU:s lagstiftning och policy för öppna och delade data.

Satsa på kompetens-utveckling och förändringsledning

Omställning kräver nya kompetenser och det är viktigt att identifiera vilka dessa färdigheter är och utbilda personal i nödvändiga digitala kompetenser.
Utbildningar inom digitala tvillingar och smart stadsutveckling behöver utökas, och fler kurser på universitet och högskolor behöver införliva kunskap och förståelse för digitala tvillingar som arbetssätt och beslutsunderlag i sin undervisning. Detta gäller även för utbildningar som traditionellt sätt inte arbetar med digitala tvillingar som verktyg men som kommer beröras av detta i sina framtida yrkesroller.
Förändringsledning behöver drivas aktivt inom hela sektorn för att skapa en datadriven kultur inom offentlig sektor. Förändring drivs både av interna och externa behov och alla aktörer behöver agera och vara aktiva med båda delarna.